Tillfälligt tillbaka?

Tog upp det här med brandfaran och levande ljus så här i juletider med barnen. Sonen svarade snabbt, med en antydan av rädsla i rösten, att om huset brinner upp kan man inte spela Mario längre. Och nej, det kan man ju inte förstås. Själv skulle jag sakna ca alla andra saker i huset förutom just Mario-spelet, men vi har alla våra olika prioriteringar... Förbereder just nu för första julen i eget hem. Hade en förhoppning om att vi åtminstone skulle ha upp några gardiner, men det ser lite vagt ut på den fronten. Men vem vet, vi har överraskat oss själva förut. Vårt mål till julen var att ha vardagsrummet färdigt, och det målet har vi nått. Borde borde borde också få upp några bilder av hur långt vi har kommit i vårt byggande. Men vi får se. Roligt är det att kunna gå tillbaka i bloggen och se vilka moment vi har gjort och när.

så mycket

Helt fantastiskt vilken fart det är på bygget nu. Själv har vi knappt hunnit vara där i februari, eller januari heller för den delen, men de senaste två veckorna har vi haft en som byggt åt oss. Mycket tacksamt. Jag betonar ordet mycket.
Det har hänt så otroligt massor,både stora och små saker, och jag ska snart ta bilder av de största förändringarna. Här är i alla fall en, nämligen vår tapet i badrummet.
Ska ta bilder av vårt grovkök också, som är helt färdigt. Eller det kommer att se helt färdigt ut på bild, men den mer insatta vet att skåpen kräver åtminstone en eller två målningsomgångar till. Men det är petitesser...

om att säga allt

Hon maskerar sanningen så fint, min goda vän som gjort denna tavla åt oss.

ett till

Något som jag tycker om är att gå på lopptorg. Tyvärr är det allt för långt mellan mina besök, det kan lätt gå månader utan att jag sätter min fot på varken secondhand-butiker eller loppis. Nu har jag dock haft ett ryck igen i vinter, och fyndat en hel del intressanta och fina saker. Vinterns absolut bästa inköp hittade jag och André på Röda Korsets loppis i december...Två ganska illgröna fåtöljer i mycket bra skick. Och det bästa av allt, de kostade sex euro styck. Ett kap med andra ord! (har tyvärr inte någon bild på dem)



Förra veckans fredag hann jag och en god vän springa in på ett för mig helt nytt loppis, som tyvärr inte imponerade. Hälften av alla hyllor var tomma, antagligen har folk inte kommit igång efter julen. Kanske man borde föra dit egna saker? Vi har ju en hel del som vi inte kommer att ha användning för längre. Men det hjälper ju föga att vi har massor med loppismaterial när vi inte ens vet var vi har det...Senaste loppisrundan resulterade faktiskt i några fynd den också, trots att vi inte hade tiden på vår sida. Jag hittade ett plåtskåp, som antagligen blir vårt medicinskåp. Gult, rostigt och lagom skrangligt!
Jag är liksom svag för det här med burkar, skåp och skålar. Kommer på mig själv med att hitta sånt varje gång, och denna gång blev det hela två glasburkar, en plåtburk och en emaljskål. Och lite annat förstås...

Det efterlängtade

Köket kom alltså samtidigt som trappan, någon gång i november om jag inte minns helt fel. Vi har inte börjat målningen ännu, eftersom vi har tänkt att vi går framåt ett rum i taget. Vi tenderar att tappa fokus relativt snabbt och börja hitta roligare och snabbare projekt än det vi verkligen borde ägna oss åt, men nu ska vi alltså försöka göra grovköket klart först, sen badrummet, därefter farstun och sist köket...och de två andra rummen i nedre våningen. Så, till dom som funderar när vi ska flytta in kan kanske läsa mellan raderna...
Vi kommer att få lite hjälp med jämna mellanrum av en byggare, känns alldeles fantastiskt med tanke på hur lite vi själva hinner vara där för tillfället. Här är några bilder av köket, och av den underbara ljusgråa virrvarrskivan...

svarta ballader

När man är hemma med sjukt barn vet man aldrig var det slutar; en minut håller man i spyhinken, den andra minuten är det ordpyssel med gamla tidningar. Barnen klippte bitar ur tapeter som de ska ha i sitt rum när vi flyttar, låter vågat kanske, men vi har en hel del extra material som de fick använda sig av.

När vi rev tapeterna vid huset för några år sen så sparade jag så mycket av de gamla tapeterna som möjligt, och det var dessa som jag plockade fram idag. De har legat i en svart sopsäck (!) i fyra år, så det var alltså hög tid att en del av resterna kommer till användning.
Några av de vackraste dikter jag vet tillskriver jag Dan Andersson, och därför är det några av hans diktrader som jag vill ha på mina tavlor.

key lime pie och en avensis

Under de senaste två veckorna har vi spenderat en ynka dag på bygget. Däremot har vi spenderat en hel del tid i köket och med att ordna upp vår smått sorgliga bilstatistik. Vi är nu ägare till fyra bilar: en står på en parkering i stan i väntan på service, den ska senare säljas. Bil nummer två står färdigt på serviceparkeringen, men den fick tyvärr domen obrukbar. Bil nummer tre, (min personliga favorit)anlände för en vecka sen från Tyskland, och för två dagar sedan fick den godkänt för vinterkörning. (naturligtvis efter några dagar på service, men det var vi förberedda på). Den fjärde bilen, min mans favorit, visade sig vara den mest positiva överraskningen med tanke på priset vi betalade. Den ska dock in på service den också efter en tid, men som sagt, med tanke på priset vi betalade så känns det helt överkomligt. Jag hoppas innerligt att de två nyaste bilarna ska visa sig vara värda den möda och det pris vi lagt ner på dem. Annars börjar jag överväga lokaltrafik eller annat alternativ. (Bilen på bilden är för övrigt inte vår, jag ville bara visa modellen)

På kökssidan har de byggfria dagarna resulterat i julpyssel, saffranskaka, morotssemlor, lime key pie, lakritskola, mangocurd och de obligatoriska pepparkakorna. Helt fantastiskt vilken tid man har när man inte bygger.
Idag står städning på agendan, och plötsligt känner jag att jag mycket hellre hade varit på Emelios...