ett stycke trappa

I love

Klockan fem slog huvudvärken till med full kraft. All trapp- och köksnervositet som jag byggt upp under ett halvt år rann av mig vid den tidpunkten. Resultatet blev bra, någon liten detalj hade jag tänkt mig annorlunda, men det är petitesser. I det stora hela är jag så nöjd, så nöjd. Barnen klädde av sig till strumpfota och frågade när vi kan flytta in. Åh, vad jag önskade att jag kunnat säga till jul, men tyvärr håller inte en sådan tidsram. Det blir nog först i ett senare skede. Men som min pappa sa idag, det nya köket och trappan fungerar som vitaminpiller när det gäller orken att fortsätta jobba. Vilken extra kick det ger när man börjar se resultat.
Sa jag ren att jag älskar min nya trappa?
Och för att inte nämna tapeten.
Och bilderna ska snart komma...

vårklockor

Ojoj, en liten uppdatering är på sin plats tror jag. Kamerabatteriet är tyvärr tomt, vilket är synd för nu har det hänt en del på bygget som jag gärna velat dokumentera. Idag har vi tapetserat i farstun. Tog min lillebror till hjälp, eftersom han och sambon precis tapetserat i sin lägenhet. Själva skulle vi aldrig ha vågat, jag känner mig begränsad av min okunskap när det gäller synliga ytarbeten. Varken jag eller André har spacklat eller tapetserat tidigare, så vi har svårt att kunna avgöra när resultatet är tillräckligt bra. Tack och lov har vi många vänner och syskon att ta till när det kniper. Som idag.
Josef Franks numera sluttillverkade "Vårklockor" pryder alltså en vägg i vår farstu, och imorgon fortsätter arbetet.
Trappan anländer och installeras på måndag,och samtidigt monteras vårt kök. Egentligen fick vi köket redan för dryga veckan sen, och ursprungliga tanken var att montera det själv. Den idén skippade vi när vi insåg att på detta sätt kan vi spara flera timmars arbete, vi väljer att betala mer men istället vinna många dyrbara arbetstimmar.
Jag är nästan uppspelt av iver, det är roligt att få se hur ens idéer visualiseras och tar slutgiltig form i det egna hemmet.
Det enda jobbiga just nu är att jag är i talförbud fram till tisdag, och det tär på mig att bara vara tyst. Samarbetet blir liksom obefintligt när en är beroende av papper och penna, snabb kommunikation är att glömma för tillfället.