I love

Klockan fem slog huvudvärken till med full kraft. All trapp- och köksnervositet som jag byggt upp under ett halvt år rann av mig vid den tidpunkten. Resultatet blev bra, någon liten detalj hade jag tänkt mig annorlunda, men det är petitesser. I det stora hela är jag så nöjd, så nöjd. Barnen klädde av sig till strumpfota och frågade när vi kan flytta in. Åh, vad jag önskade att jag kunnat säga till jul, men tyvärr håller inte en sådan tidsram. Det blir nog först i ett senare skede. Men som min pappa sa idag, det nya köket och trappan fungerar som vitaminpiller när det gäller orken att fortsätta jobba. Vilken extra kick det ger när man börjar se resultat.
Sa jag ren att jag älskar min nya trappa?
Och för att inte nämna tapeten.
Och bilderna ska snart komma...